Unpaved love
Santa Teresa, Costa rica
Canon 7d
Ef 70-200 f4
Lightroom
Canon 7d
Ef 70-200 f4
Lightroom
torsdag 9 juni 2011
onsdag 1 juni 2011
fredag 27 maj 2011
torsdag 19 maj 2011
fredag 25 februari 2011
torsdag 24 februari 2011
onsdag 23 februari 2011
tisdag 28 december 2010
Fredagen 17/12
För ett tag sedan var jag på väg hem från en fantastisk eftermiddag ute på Alnes med många fina vågor. Precis när jag hoppat in i bilen hörde jag en ny låt för första gången, Drammen i regn av Jonas Fjeld, det är en väldigt vemodig sång men den passade så bra in i hur jag kände och hur allt runt om mig såg ut. När dom sista solstrålarna försökte kämpa sig över bergen, vinden som slet upp snö över topparna i ett försöka att visa vem det va som bestämde. Jag älskar känslan av att känna hur liten jag är, hur små vi är som individer på denna jord. Det ända som spelar någon roll är att var lycklig nu, och njuta av det som betyder något för sig själv och sina nära.
För mig är en av dom bästa upplevelserna att vara i havet, fredagen den 17 December var en sådan dag. Man vet redan när man vaknar att det är något speciellt. Jag hade tittat flera gånger per dag hur lågtryck flyttats, hur vågrapporter uppdaterats, hur vinden ändrats. Jag visste att den här dagen skulle bli något speciellt.
Det är kallt ute, minus sex grader och det har snöat massor under natten och det tar tid att göra sig i ordning. För första gången sätter jag på mig våtdräkten hemma och fyller upp flaskor med hett vatten att hälla ner i dräkten när jag kommer upp. Solen skiner och och jag är ledig hela dagen.
Precis som så många gånger förut fast ändå en annan känsla, idag kan var den där dagen som man så många gånger har tänkt på. När allt kommer till rätta, sol, vind och vatten.
Vägen ut till Alnes är ganska fantastisk och jag tror man kör mer under jord den över faktiskt, en väg som först tar en under två fjordar och sen över vattnet till den lilla ön Giske. Från Giske ännu en tunnel under havet och slutligen genom ett berg till det lilla samhället Alnes.
Jag dragit på mig skidkläderna över våtdräkten och det känns precis som att man är på väg till backen för att var på fjället och åka snowboard. Måste påminna mig själv om att jag faktiskt ska hoppa ner i havet, känns ganska surrealistsikt faktiskt. Sex minus i luften och kanske sex sju grader i havet(+).
Alnes med fyren i bakgrunden.
Simon har precis kommit ut och står och tittar ut mot vågorna när jag kommer, han ler mot mig. Jag vet vad han tänker och han vet vad jag tänker, vi behöver inte ens säga något och han kastar sig ner i snön bredvid mig och ber mig ta ett ett kort med hans telefon. Vi skrattar och vi vet båda hur sjukt det här är, men vi älskar det. Det är bara vi som är här och jag kan inte se en människa så långt ögat kan nå, det känns unikt men ändå vill man dela med sig.
På avstånd ser vågorna inte ut att vara sådär värst stora och det ser bara helt perfekt ut. Men jag vet, jag har varit med förut och som så många gånger förut så är det en helt annan sak när man ligger där i vattnet. Vi springer ner till stranden genom snön som två små barn, väl nere på stranden så får jag en ny vinkel på vågorna och det är stort, riktigt stort. Alltid svårt att återberätta vågstorlek och det finns lika många sätt att mäta vågornas storlek som det finns surfare. Men jag brukar återberätta storleken i höjden innan vågen bryter och idag är det mellan två och fyra meter, det är väldigt stort när man ligger på en liten bräda och sprattlar i isande vatten. Jag kan lova att man känner sig väldigt lite.
Efter ett par timmar i vattnet så känns fötterna som två träbitar som inte alls hör till min egen kropp, då är det dags att gå upp. Väl uppe vid bilen får jag användning för varmvattnet jag tog med och jag häller allt innanför dräkten innan jag byter om. Äntligen har känseln kommit tillbaka och jag kan ta upp kameran och fota lite mera. Ett par andra tappra surfare har kommit ut för att leka i havet innan solen ger upp helt för idag.
Som sagt det är svårt att uppskatta storleken och återberätta men om ni tittat noga på den är bilden kan ni se en stackare som har hamnat lite för långt in och är i färd med att få sig en riktig kallsup!
Det är inte ofta här på Norges västkust som vi har sådana här dagar som denna, men när dom väl kommer så missar vi dom inte för allt i världen. Jag fick inte så många vågor fredagen den 17/12 men jag fick så det räckte, och viktigast av allt är att få känna att man lever och det fick jag verkligen.
På väg hem på samma ställe där jag hörde Drammen i regn för ett par veckor sedan möts jag återigen av en storslagen vy över berg och hav. Men idag passar det inte med någon vemodig sång, idag är det tyst i bilen och jag tänker på hur otroligt lycklig jag är som får göra det jag älskar mest av allt.
Anders Lindvall
För mig är en av dom bästa upplevelserna att vara i havet, fredagen den 17 December var en sådan dag. Man vet redan när man vaknar att det är något speciellt. Jag hade tittat flera gånger per dag hur lågtryck flyttats, hur vågrapporter uppdaterats, hur vinden ändrats. Jag visste att den här dagen skulle bli något speciellt.
Det är kallt ute, minus sex grader och det har snöat massor under natten och det tar tid att göra sig i ordning. För första gången sätter jag på mig våtdräkten hemma och fyller upp flaskor med hett vatten att hälla ner i dräkten när jag kommer upp. Solen skiner och och jag är ledig hela dagen.
Precis som så många gånger förut fast ändå en annan känsla, idag kan var den där dagen som man så många gånger har tänkt på. När allt kommer till rätta, sol, vind och vatten.
Vägen ut till Alnes är ganska fantastisk och jag tror man kör mer under jord den över faktiskt, en väg som först tar en under två fjordar och sen över vattnet till den lilla ön Giske. Från Giske ännu en tunnel under havet och slutligen genom ett berg till det lilla samhället Alnes.
Jag dragit på mig skidkläderna över våtdräkten och det känns precis som att man är på väg till backen för att var på fjället och åka snowboard. Måste påminna mig själv om att jag faktiskt ska hoppa ner i havet, känns ganska surrealistsikt faktiskt. Sex minus i luften och kanske sex sju grader i havet(+).
Alnes med fyren i bakgrunden.
Simon har precis kommit ut och står och tittar ut mot vågorna när jag kommer, han ler mot mig. Jag vet vad han tänker och han vet vad jag tänker, vi behöver inte ens säga något och han kastar sig ner i snön bredvid mig och ber mig ta ett ett kort med hans telefon. Vi skrattar och vi vet båda hur sjukt det här är, men vi älskar det. Det är bara vi som är här och jag kan inte se en människa så långt ögat kan nå, det känns unikt men ändå vill man dela med sig.
På avstånd ser vågorna inte ut att vara sådär värst stora och det ser bara helt perfekt ut. Men jag vet, jag har varit med förut och som så många gånger förut så är det en helt annan sak när man ligger där i vattnet. Vi springer ner till stranden genom snön som två små barn, väl nere på stranden så får jag en ny vinkel på vågorna och det är stort, riktigt stort. Alltid svårt att återberätta vågstorlek och det finns lika många sätt att mäta vågornas storlek som det finns surfare. Men jag brukar återberätta storleken i höjden innan vågen bryter och idag är det mellan två och fyra meter, det är väldigt stort när man ligger på en liten bräda och sprattlar i isande vatten. Jag kan lova att man känner sig väldigt lite.
Efter ett par timmar i vattnet så känns fötterna som två träbitar som inte alls hör till min egen kropp, då är det dags att gå upp. Väl uppe vid bilen får jag användning för varmvattnet jag tog med och jag häller allt innanför dräkten innan jag byter om. Äntligen har känseln kommit tillbaka och jag kan ta upp kameran och fota lite mera. Ett par andra tappra surfare har kommit ut för att leka i havet innan solen ger upp helt för idag.
Som sagt det är svårt att uppskatta storleken och återberätta men om ni tittat noga på den är bilden kan ni se en stackare som har hamnat lite för långt in och är i färd med att få sig en riktig kallsup!
Det är inte ofta här på Norges västkust som vi har sådana här dagar som denna, men när dom väl kommer så missar vi dom inte för allt i världen. Jag fick inte så många vågor fredagen den 17/12 men jag fick så det räckte, och viktigast av allt är att få känna att man lever och det fick jag verkligen.
På väg hem på samma ställe där jag hörde Drammen i regn för ett par veckor sedan möts jag återigen av en storslagen vy över berg och hav. Men idag passar det inte med någon vemodig sång, idag är det tyst i bilen och jag tänker på hur otroligt lycklig jag är som får göra det jag älskar mest av allt.
Anders Lindvall
lördag 25 december 2010
torsdag 23 december 2010
17/12
Mer bilder kommer snart ifrån kanske årets bästa dag, fredagen den 17 december 2010. Så länge önskar jag all en riktigt God JUL!
onsdag 22 december 2010
onsdag 10 november 2010
Costa Rica
När jag var kanske tretton år tog mina föräldrar med mig och min syster till Florida, kommer ihåg när dom frågade mig och min syster om vi ville byta ut julklapparna mot tre veckor i Florida. Var inte ett svårt val, vi bilade runt och gjorde alla turistattraktioner man kan tänka sig, Disney world, Kennedy space center osv. Men det jag minns bäst var när vi var på Ron Jon surf shop och pappa köpte en bodyboard till mig, jag tror jag spenderade resten av tiden i vattnet av semestern. När vi kom hem till Sverige igen hade jag bestämt mig för att jag skulle inte bo i Sverige när jag blir stor, jag ska bo i Amerika.. En kväll var vi hemma hos Mammas kusin Daniel som hade rest runt hela jorden och var en surfare, jag fick låna filmen Endeless summer 2. Vet inte hur många gånger jag såg den filmen, men väldigt många gånger var det. Nu visste jag, jag visste att jag älskade att surfa, innan jag ens stått på en riktig bräda så visste jag. Nu sådär 15 år senare har jag surfat dom flesta kontinenter och jag vet varför jag skulle flytta till Amerika, där kan man surfa. Jag flyttade inte dit men jag vill nog alltid bo någonstans där det går att surfa, om det såväl är i Norge där jag bor nu. Tillbaka till Endless summer, i filmen finns ett avsnitt där dom reser runt i Costa Rica, jag tror efter det har jag alltid haft en längtan att åka dit. Igår bokade vi biljetten och äntligen ska jag få surfa i Costa Rica precis som i filmen, äntligen!
onsdag 3 november 2010
Höst.
Hösten har kommit till Ålesund och solen syns mindre för var dag. I måndags åkte jag och Simon ut Alnes för att få oss lite vågor. En fantastisk eftermiddag med solsken och många långa fina vågor, när jag paddlade in efter tre timmar i vattnet försvann dom sista strålarna bakom horisonten fort. Jag gick upp till bilen och det var alldeles mörkt nu, kunde bara urskilja det fräsande skummet från bryten där jag precis hade surfat. Slog på strålkastarna i bilen för att att guida dom sista tappra själarna som var på väg in mot stranden. Klockan var bara sex men ändå kolsvart, kollade in termometern i bilen som visade tre grader ute. Skönt att det är varmare i vattnet, där är det ju i alla fall minst tio grader men snart blir det kallare där med.
torsdag 21 oktober 2010
6/10/10
Det är allt för sällan men ibland samsas naturens element, den här dagen var en sådan. Rhys tog kameran och jag tog brädan. Vi körde vägen ut till Alnes över broar och under vatten, vägen jag kört så många gånger förr. Väl ute vid kustbandet möttes vi av havets långväga gäster och vindens så sällsynta frånlandsvind, dom rätta elementen hade för en gångs skull kommit överens.
Skillnaden att surfa i Norge mot andra länder med varmare klimat är förutom kylan att du sällan behöver "bråka" om vågorna. Här är du glad om det är några andra surfare i vattnet så du har någon att prata med, eller någon som kan dra upp dig ur det isande vattnet om du slår huvudet på en sten.
Det är svårt att beskriva hur otroligt vackert det är här och vilken känsla det är att vara så otroligt nära naturen, vara omgiven av snöklädda bergstoppar, otroliga vyer och paddla i isande vatten men ändå vara så varm.
Det är inte ofta men ibland har man turen att ha en fotograf med sig som fotar en när man surfar, alla dom här bilderna är tagna av min kära vän Rhys Jones.
Svårt att inte vara glad efter en fantastisk stund i havet, nu blir det till att åka hem och ta en kall.
Hemma i värmen med en öl tittar Rhys igenom dagens bilder, jag längtar redan tills naturens krafter samsas igen.
Photography: Rhys Jones
Text and photo editing: Anders Lindvall
måndag 18 oktober 2010
Ålesund
En solig dag tar jag kameran och går en tur i byn och njuter av denna lilla vackra stad någonstans på Norges västkust. Svårt att inte trivas en dag som denna, se och njut.
Äntligen har min kära vän Rhys kommit och gjort oss sällskap, njuter av den sista höstvärmen med en kall öl. Blir inte mycket bättre.
onsdag 13 oktober 2010
onsdag 6 oktober 2010
fredag 1 oktober 2010
lördag 28 augusti 2010
JUGENDFEST
Helt klart men inte helt oväntat så var Röyksopp det bästa på årets Jugendfest. Och ska jag vara helt ärlig så såg vi inte så många andra band. Det var en bra dag och alla trotsade regnet som så ofta håller till över Ålesund.
onsdag 18 augusti 2010
Tillbaka
Hej!
Är nu tillbaka i Ålesund efter en skön semester hemma i Stockholm, tog också semester från bloggen som ni kanske har märkt. Men nu är jag tillbaka och förhoppningsvis kommer det komma upp lite bilder från från Sverige här snart. Jag och Frida letar ny lägenhet och jag letar också nytt jobb. Ser fram emot en höst här på kusten och hoppas att vågorna kommer att börja rulla in snart så jag får lite tid i havet. Ha de bäst så länge!
Anders
Är nu tillbaka i Ålesund efter en skön semester hemma i Stockholm, tog också semester från bloggen som ni kanske har märkt. Men nu är jag tillbaka och förhoppningsvis kommer det komma upp lite bilder från från Sverige här snart. Jag och Frida letar ny lägenhet och jag letar också nytt jobb. Ser fram emot en höst här på kusten och hoppas att vågorna kommer att börja rulla in snart så jag får lite tid i havet. Ha de bäst så länge!
Anders
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
