Tillbaka

Hela min kropp värker, känslan av att någon har slagit på en är närvarande hela tiden. Skönt men samtidigt frågar man sig själv varför? Varför utsätta sig för något så otroligt fysiskt och psykiskt jobbigt. Att jobba som lossare är ingenting nytt för mig men jag tror att jag någonstans hade glömt bort hur rent ut sagt jävligt det är. I måndags tog jag flyget och lämnade Stockholm för att ett par timmar senare sätta fötterna på en isbiten Gardemoen lufthaven. Tillbaka i ålesund och ett jobb pass senare, allting ändras. Framtiden får ett sken av grå skugga och bli tvivelaktig. Så många frågor, så några svar. Måste leva för stunden.