Det är inte för evigt

Gråskalan börjar tära, en virvel av alla kontraster mellan vitt och svart är vardag. Jag ser på snön som seglar för fulla segel ner mot asfalten som smälter flingorna i samma sekund som dom lägger sig på jordens yta. Bakis och sliten, whiskey dominerade gårdagen i alla dess former, on the rocks, med cola utan cola... Firade Tommy som fyllde 25 i veckan, gick till min gamla arbetsplats pianisten. Samma ansikten samma skrålande samma stök, i baren fick jag ett leende jag kände igen, jag skrattar inombords när jag stod där, kändes helt plötsligt som att jag var på besök i mina egna minnen. Man tror saker ska ändras, att tiden ska måla nyanser och förändra men verkligheten är att ibland ändras ingenting, allt är som det är och det känns som tiden står still.

Igår fick jag ett väldigt tråkigt besked, en vän från Australien somnade in för sista gången. Tyson och jag var inte nära vänner men han levde ett liv som jag respekterade och avundades. Tyson somnade in på sin födelsedag och vaknade aldrig igen. När sånt här händer blir man så medveten om hur skört livet är, att vi ska ta vara på tiden vi har här, den är inte för evigt.